Gahhh

Idag kom man hem från jobbet, stressat som en galning från jobbet till affären för att handla. Åker hem i illfart med evelina. In på gården och ser min lilla älskling sitta där i sin bur. Skynda mej för att släppa ut honom..Två jättesmå ledsna ögon stirrade stint på mig, och mitt hjärta knöt sig. Stackare!!! Plötsligt inser jag att vår plutt till hund har blivit stor. Han klarar sig hemma länge..ensam hemma.. Men han får sitta ute hela dagen. Tycker så synd om honom. De där ögonen var så ärliga idag dom sa till mig att sånt här gör man bara inte ostraffat, man lämnar inte den som man älskar mest hemma i 7 timmar i en hundgård. Som sagt ingenting gör man ostraffat. Släpper ut Bruno och han skyndar snabbt ut från sin bur, jag hinner ta 2, kankse 3 steg innan jag har en hund på min rygg. 65 KILO som står lutade på mig, söker efter en kram eller en puss, en skitig nos som slickar mig i ansiktet. Ja hundar dom är allt bra ärliga, fastän man lämnar dom, blir arg på dom så tror jag aldrig att dom blir arga tillbaka, det är ren kärlek varje dag. Kankse stämmer det att Hunden är människans bästa vän, för människan är ju trots allt inte hundens bästa vän alltid.

Tur är väl ändå att hela nästa vecka är Christian hemma från skolan, och de 2 kommande veckorna där på är jag hemma från mitt jobb..lyckos Bruno då är det mys som vankas varjedag!!!!

Nope dax att göra köttbullar på 3 kilo köttfärs..haha..lär ta sin lilla tid!!